Lite kärlek tillbaka

Det värsta är att jag glömt bort hur det var när det var som värst. Psykningen på radion, psykningen på TV:n... biltutorna kommer jag emellertid ihåg, men det var nog inte höjden. Den hade redan passerats vid det laget. Tur att jag har dåligt minne. Hjälper mig att glömma. Att glömma bort bort bort. Men naturligtvis minns jag. Hur ord, ljud, bilder hakades i från dag till dag. I tidningar, i tidningsrubriker. Från det jag sagt. "Nåt måste det va eftersom det blev sånt hullabaloo, sa jag" "Hullabaloo på Östersjön, bara ett tag till" stod det dagen efter i tidningen. Och så där höll det på. Följde med, följde efter. En slags raffinerad kedje-psykologi. Och jag minns reklam-jingeln från Flygresor från första gången jag låg inne på akutpsyk 2012. "Sjukt billiga flygresor, sjukt billiga flygresor... på flygresor.se!" - med min melodi. Som jag nynnat bara några dagar innan. Jag minns flugan i korvstroganoffen, från akutpsyk 2016. "Hey, good looking, tell me what you're cooking - how 'bout cooking something up with me?". Jag minns Carl Johan De Geer mitt i alltihop. I Hudik. Körandes bil. Fast om det hörde till saken vet jag inte. Troligtvis inte. Jag minns Hemglass-bilen som åkte förbi och tutade åt mig (då när tutandet var i full gång). Jag minns de ringande klockorna som ringde kring mig när jag var ute. "Does it ring any Bells?" It did. Det gjorde det. Och puben The Bell på Bankgränd, är det ju svårt att glömma. Och Bellissimo (som för övrigt var en fin liten butik). Synd på det aviga läget bara.
 
Och sen allting på internet förstås. Men det orkar jag inte tänka på just nu. Men jag minns. Jag vet att det varit. Att nån ville ha en liten "hedersstund" med "Mina" där på akutpsyk 2012. Jag minns Sala silvergruva i "Landet runt" när Ingbritt dött och jag minns att "Goodnight Sweetheart" spelades i radion när Anton dött. Nice touch. Spooky.
 
Förövrigt kan ni gå och dö! (Lite kärlek tillbaka, helt enkelt.)
 
Över & ut.