Vad fan liksom

Och varför fick inte jag? Tycka, tänka, skriva - när andra får det? Om diverse olika ämnen och teman. Andra får ju sitta och vräka ur sig åsikter hit och dit, tycka till om allt eller inget och ha åsikter. På nätet, i tidningar, i samhället, i insändare, i samtal med andra, osv. Leif GW, statsministern, kreti och pleti, samt diverse internetdrägg. Vad var det nu som skiljde mig ifrån alla andra som skriver och tycker, tror och anser? Varför hände detta typ bara mig? För jag kan inte utgå ifrån att detta som hänt mig händer alla andra också. Jag får liksom inte den känslan, om man säger så. Så: varför var det jag skrev så hemskt, som framkallade denna reaktion? Jag skrev en hel del puckade saker, ja! Och: en hel del jag är stolt över; men så är det väl fler som gör? Vad var det som fick just mig att sticka ut, varför irriterade och skavde mina ord mer än andra så till den milda grad att det här skedde? (För att jag var kvinna? För att jag var... jag?). Alla dessa år... mina år... mitt liv. Seriöst, vad var det jag gjorde som var så HEMSKT? Bloggade, skrev skolarbeten (som helt klart skulle skrivits annorlunda idag)... Jag var TONÅRING, ung, grön. Samma sak med inlägg, osv. Det mesta på ren amatörnivå. Verkligen. Men oavsett... även om det kanske var puckat, dåligt, fel, osv. Jag hade min rätt, precis som alla andra, att få uttrycka mig på mitt sätt. Sen får naturligtvis folk tycka och tänka om det jag skrev vad de vill. De får hata det, irritera sig mm. Eller gilla. Det är jag med på och införstådd med. Men för det ska inte detta få hända, som hände mig. Är det inte lite väl... att överreagera? Kom igen för fan, liksom! Vi snackar om ÅR i mitt liv som jag aldrig får tillbaka. År som jag spenderat konstant livrädd.Vad fan var poängen? (Jo jag fattar; poängen var förstås att skrämma skiten ur mig; att håna, häckla, hata, hota, psyka och manipulera så jag knappt visste vad jag hette längre). Men... kom igen. :'-(

Kommentera här: