Några ljuva ord

Några ljuva ord om dagen är att den... har varit fin. I stort sett. En jättefin dag, trots allt. Då jag varit på loppis, handlat julgardiner, ätit god mat, spelat Monopol, lyssnat på musik. Men visst går de inte en dag utan att jag tänker på allt detta. Jag kommer till sist aldrig undan mig själv. Alla är vi till sist ensamma med oss själva, våra egna tankar, våra egna huvuden. Så det är lite jobbigt. Att jag är ensam med det här. Inte för att man önskar detta för någon annan. Men: det hade varit SÅ mycket lättare om jag hade delat detta med någon. Så att man inte var SÅ jävla ensam i det hela JÄVLA tiden. Jag har liksom fått luska ut själv hur jag ska försöka hantera allt detta. Allt detta som inte ens går att hantera. Hur fan gör man det? Hur hanterar man något så... gigantiskt..? Man gör ju det inte. Det är ju därför jag till sist inte orkade annat än säga att jag kände mig... hotad av bilnummer. Haspla jag ur mig. För tillslut säger man... nåt. Vad som helst liksom. För att få ett slut. Man orkar inte. Och vips: Schizoaffektiv.
 
Hur tar jag mig ur det här nu då? Schizoaffektiv och boendestöd. Det gör jag ju inte. Det går ju inte.
 
Så... jag antar att detta blev mitt liv. Är mitt liv. (För ingen kommer väl fixa det åt mig, eller hur?!)
 
Good luck, liksom.

Kommentera här: